En bit av det förflutna

Fällde en tår
av tacksamhet

lindade in den
täckte den

vill minnas senare

vet att allting har ett slut
vet att nångång finns vi ej kvar

sen när det blir senare
ska jag ta fram minnet

minnet av den dagen

då något befriades. 

 

senare så kanske kanske vågar jag släppa allt. 

En bit av det förflutna.

Publicerad 19.10.2017 kl. 20:07

Varför

Jorden har öppnat sin fruktan
hen drar ner människorna
i sitt stora gap

skapar kaos
jag vill be
för alla som lever
i fruktan

för nästa dag

varför
varför

öppnar jorden sig
drar upp kaos

stormar
översvämningar
jordskalv

rädsla
rädsla över nästa dag

men jag
sitter hemma
mig rör det inte
men i hjärtat gör det

känner mig hjälplös

varför.

 

Publicerad 23.09.2017 kl. 21:50

Andas

Ibland tror jag att man bara behöver stanna upp
Ibland tycker jag att världen snurrar för fort

jag får inte båda fötterna på jorden
hinner inte varva ner

andas tänker jag
andas

om det skulle vara så enkelt
så enkelt

så skulle livet gå som en fest
men när livet ibland vänder

när världen snurrar för fort
så måste jag stanna upp

andas

innan jag kan ta nästa dag igen. 

Publicerad 27.08.2017 kl. 21:20

NEJ

för att jag äger
min röst
min själ
min kropp

och rättet till
ett
NEJ.

Publicerad 01.08.2017 kl. 20:02

Svartvit fjäder

Ville tro från början
att världens kant
inte föll iväg
då mitt liv var

som en svartvit fjäder. 


Lättsamt iväg
en i mängden
en i kön
flög iväg

som en svartvit fjäder. 

 

Men så kom
det där svarta igen
tog tag i min kropp
slukade mig hel
igen

som en svartvit fjäder.

 

ville vara fri
ville vara mig
hoppet det flög

som en svartvit fjäder

 

stannar jag kvar


 
Publicerad 25.07.2017 kl. 20:51

I det gula huset

#tävlingpåpoeter.se

I det gula huset
på en landsidyll
har jag min frihet

Träden som svajar
gräsmattan lyser grön
husknuten vit

mitt sommaridyll

Här känner jag mig hemma
här känner jag frid
här lever jag

just nu och imorgons morgon

Mitt hem. 

 

Publicerad 09.05.2017 kl. 19:56

Inte så enkelt alltid

Inte så enkelt alltid
det där med känslor

som översvämmar

hur ska jag ta en bit
bort

hur ska jag kunna sätta locket på
helt enkelt få de och försvinna

då när mörkret kommer och drar
från alla hörn

hur ska jag se ljuset då igen
när framtidens skugga läggs över mitt liv

inte så enkelt alltid

Helt enkelt.

Publicerad 25.04.2017 kl. 19:50

Vårens första blomma

Kvällens mörker
omsluter byn

dimman stiger ner
på den kala marken

och det sista ljuset
slocknar

vinterns sista snö
ligger fortfarande här och där

snart så
blommar

vårens första blomma. 

2.4.2017

Publicerad 02.04.2017 kl. 20:10

När min existens inte kändes till någonting mera

novell 6.2.2017

Det var fredag klockan var runt halv sju när jag låg i min säng. Låg på magen och tittade rakt ner på golvet. Inuti mig kändes det helt tomt. Gårdagen hade flutit på helt bra, tills det åter hade börjat bränna i halsen och jag valde att gå hem tidigare från skolan. Men runt 21 tiden då jag redan låg i sängen och tankarna flöt runt, så brakade liksom allt ihop. Hela veckan som hade gått bara flöt samman. Och jag kunde inte dra den ena tanken ut från den andra.

 

När jag låg i min säng och tittade ner mot golvet så såg jag några dammtussar. Och tänkte så precis så känns det inuti mig. Som att det har samlat en massa grå dammtussar inuti mig, min mage, och min hals. Att jag troligtvis till sist kommer att kvävas av alla de gråa dammtussarna som är inuti mig. Jag drog en suck. Önskade att jag var någon annan. Ville att min existens skulle kännas, att jag skulle vara någon mera. Just nu känns min existens inte till någonting.

 

Jag måste ha somnat till slut. För på morgonen vaknade jag av solen. Klockan var runt åtta. Och jag ville absolut inte stiga upp från sängen. Ville absolut inte börja denna lördag. Ville bara dra mig i sängen hela dagen. Och fundera på min existens. Minuterna flög vidare, jag låg fullt påklädd där i sängen. Mina kläder var skrynkliga, och håret råddigt. Funderade på mina möjligheter för dagen, för morgondagen och nästa vecka. Men inget som jag kom på i stunden kändes viktiga. Jag ville bara dra täcket över huvudet och inte se morgondagen alls.

 

Jag måste stiga upp snart tänkte jag sen, då hade det gått över en timme och jag hade bara legat i sängen hela tiden. Och min mage hade redan börjat kurra. Morgonmål skrek min kropp. Men mitt sinne ville stanna kvar i sängen. Jag drog en stor suck. Nåväl jag måste väl stiga upp då. Gick till badrummet, och såg mig själv i spegeln. Jag såg inte fin ut, speciellt inte med mitt morgon ruffsiga hår och mina skrynkliga kläder efter natten. Inte var jag annars heller något speciellt snygg av mig.

Jag kammade mitt hår iallafall. Funderade om jag skulle byta kläder, men kom fram till att ingen ser väl vad jag har på mig här hemma. Bestämde mig att gå till köket och kolla vad jag ska äta. Gick till köket, mitt gråa lilla kök. Med det runda bordet, en lila stol, och två vita. En ensam halvdöd blomma som stod på bänken. Som hade passerat sina bästa dagar för några dagar sen. Jag gick fram till blomman, tog den och luktade på den en sista gång för att känna den härliga doften. Och slängde den sedan.

 

Nu då tänkte jag morgonmål, gick till kylskåpet som var sådär nästintill tomt. Men margarin och ost hade jag. Tog fram det, satte på kaffe och kollade i skåpet efter bröd. Hade någon kantbit kvar av rågbröd. Tog fram den och bredde ett bröd åt mig.

 

Rummet fylldes av kaffedoft, jag älskade doften av kaffe särskilt på morgonen. Och kände mig lite på bättre humör nu iallafall. När kaffet var klart, tog jag fram min röda mugg. Som var min favoritmugg. Hällde i en kopp kaffe, och slog mig ner på den lila stolen.

 

Jag funderade, och kom på att jag känner mig idag lite som min lila stol, annorlunda än de andra. Jag var den alla tittade på när man kom in i ett rum men inte på ett bra sätt utan på ett dåligt. Jag ville inte ha de blickar jag fick. Allt det där viskandet runt omkring mig, usch nej tänkte jag.

När jag hade druckit upp och ätit mitt bröd. Kollade jag ut genom fönstret. Solen lyste över staden, som annars var mörk och trist. Men just då i den stunden fick jag lite hopp, en liten glimt. Av att allt blir nog bra på något sätt iallafall till slut.

Publicerad 06.02.2017 kl. 20:24

Hjärtat

Hjärtat
som pumpade 
blod ut till alla delar

till benen och 
de små tårna

pulsen som pulserade
din hand mot min
din varma mot min kalla

ditt hjärta mot mitt hjärta
som pumpade 

mitt öra mot din bröstkorg
det rytmiska ljudet
dunk dunk

din mun mot min
vi kändes nästan som ett.

lika ådror,samma hjärta, samma rytm
två som blir en
förälskade


aldrig fallna
inte ens när världen når sitt slut.

Publicerad 15.01.2017 kl. 18:32

Novell: Citymarket

När jag vandrar nerför Gamla stans kullerstenar, går på den smala spången och aktar bilisterna som kör förbi i alldeles för hög fart. Slår det mig att kanske jag ändå hade missat något viktigt. Kliar på mig på näsan som jag alltid gör för jag tror att jag då minns det jag tappat. Men i det här fallet ekar min hjärna tomt.

När jag skymtar Citymarket där nere känner jag mig som hemma igen. För på något sätt fast jag traskat här länge så känns inte Gamla stan riktigt som hemma.

Tar upp telefonen klockan är 15.21. Det har redan börjat skymma det är i början av januari. Och vintern är grå, slaskig.  Man skulle kunna tro att nu borde snön redan lega en meter minst och att det skulle vara kallt. Men när jag började gå hemifrån var det ändå 2 plusgrader. Jaha Finlands vintrar börjar vara skumma tänker jag för mig själv.  När jag stannar vid trafikmärket vid Mannerheimsgatan. Då känner att jag börjar bli blöt i strumporna. Min kvällspromenad börjar ta mot sitt slut, men än har jag en bit kvar hem.

 

Då kommer jag på vad jag hade glömt mjölken är slut hemma. Väntar att det blir grönt, känns som en evighet när man står där vid övergångsstället. Äntligen när det är grönt kan jag känna en liten lättnad.

Går raka vägen till Citymarket, tittar in i Skobox skyltfönster och himlar med ögonen åt priserna. Och vänder till höger in till Citymarket. Går in och är in i vimlet, känns som att alla är och handlar just nu. Kassans köer är långa ,suckar jag för mig själv.Jag skulle ju bara köpa mjölk men måste stå i en evighet sedan i kassan och vänta.

 

Jag går med vana steg framåt till mjölken tar två stycken blåa Valios mjölkar. Och styr mig åt kassan. På vägen dit ser jag blommor, rosor för 5 euro. Hmm, varför inte tänker jag och tar de rosorna som ser finast ut ett par röda. Sedan ställer jag mig i den långa kön, och förstås hamnade jag vid den som är vid godishyllorna. -Suck, suckar högt den här gången börjar bli irriterad jag kom hit för att köpa mjölk, har redan köpt ett par rosor. Och tittar nu på något extra pris på Fazer blå, 2 stycken för 4 euro. Vill låta bli men kan inte hålla mig, och försöker balansera rosorna och mjölken för att få tag på de två chokladplattorna innan jag säger nej det går inte. Och bestämmer mig för att hämta en korg. Så jag genar förbi kön för att få tag på en korg. Sätter i de 2 mjölkarna och rosorna, och går sedan tillbaka till godishyllan för att lägga i de två chokladplattorna. Äntligen tänker jag men än var jag inte förbi kassan. För min lilla färd till en korg hade lett till att kön var längre än den var först. Det var då när jag ville ge upp det är ju helt omöjligt idag att handla. Så jag tog min korg försökte hitta en mindre kö, hittade en närmast som var närmast posten. Gick dit och försökte undvika att se mig omkring för något mera ville jag inte köpa nu.


Nu skulle man ju kunna tro att detta skulle gå snabbt, nu hade jag ju hittat en kortare kö men nej. Där framme var något strul med en kund. Jag blev ännu mera irriterad på den här dagen. Och hoppades att jag inte skulle behöva vänta mera. Jag tog fram telefonen igen som visade 15.52 och hade varit här i flera minuter än jag hade velat. Men nu äntligen började kassan röra på sig och snart var det min tur. Jag lade fram mina varor på bandet, tog en plastpåse. Tog fram min plånbok och när jag sökte den men inte hittade den slog det mig, min plånbok var hemma. Jag tog en djup suck. Efter allt detta hade jag inte ens min plånbok med. Nåja jag bestämde mig för att ta bort snabbt som attan mina saker från bandet, lade korgen på golvet. Och typ rusade framåt för att laga tillbaka chokladplattorna, mjölken och rosorna. När jag gjort det ville jag snabbt hem. Jag halvsprang hem, när jag såg det bekanta huset tog jag en suck av lättnad tog fram mina nycklar öppnade dörren, halvsprang de 3 trapporna upp. Öppnade min dörr och var lättad att komma hem. Men mjölken den blev kvar i butiken.
Publicerad 03.01.2017 kl. 15:35

2017

2016 var fyllt med
känslor

sorg
lycka
glädje

upp och ner

2017
låt mig fylla med nya känslor igen. 

 

nya tag
en ny start.

Publicerad 30.12.2016 kl. 19:36

Läsutmaning

Tänkte tipsa er om Borgå biblioteks läsutmaning, som även jag tänkte delta i. Läsutmaning, är för Finlands 100 års jubileum som är 2017 alltså nästa år. Det är meningen att man ska få bekanta sig med den finländska litteraturen.

Här hittar du listan på böckerna!

Det handlar då om att läsa 25 böcker enligt temat. 

Jag tänkte faktiskt börja med punkt 2 att läsa en bok som en finlandssvensk har skrivit så ska nästa vecka gå till biblioteket och söka Carita Liljendahls bok Skuggor av svek.

Sen har jag då tänkt att varje bok jag har läst ska jag recensera här på bloggen. 

Publicerad 26.12.2016 kl. 22:46

Sketch



Publicerad 13.12.2016 kl. 08:43

Shadows of my life


tystnad


andetag


livet
Publicerad 11.12.2016 kl. 19:21

Välkommen till min kreativa blogg!
På ratata bloggar jag redan på:
www.danielai.ratata.fi

Facebook sida: Daniela I

20/ Daniela/ poesi sedan 2009

På denna blogg hittar ni bl.a poesi, litteratur,böcker

Jag kan också göra uppträdanden med poesi
mitt artistnamn: Daniela I

kontakt: elko96@yahoo vid förfrågningar

Medverkat i 5 antologier

2012: Världens sista diktsamling
2013: Poesi 10.0
2014: Poesi mot rasism
2015: Make Love Not War
2016: Brev

Instagram: poesifantasten