Ett steg vidare från ruta ett, men samtidigt är jag kvar på startlinjen. Jag var och pratade igen i veckan. Länge sen sist, här börjar väl det då. Kanske jag någon gång kommer i mål. Jag ser inte ännu mitt mål. Men iallafall är jag ett steg vidare sen senast.
Denna gång en helt ny bana, men nu ska jag väl få detta att funka. Bara jag kan förklara rätt, berätta även allt det där djupa. Det var ett litet hinder på vägen, blandat med nervösitet men iallafall gjorde jag det. Nästa vecka igen.
Hej livet, tro inte att jag har glömt dig. Fast jag så mycket försöker att glömma dig. Det hjälper inte att försöka försvinna in till sig själv. När du ändå alltid knackar på med dina nyheter som oftast är dåliga.
Hej livet, tro inte att du får trycka ner mig. Fast jag hela tiden försöker stå på mig. Så kommer alltid något emot. Och vill trycka ner mig igen.
Hej livet, vi ses väl igen imorgon. Fast jag inte alls skulle vilja stiga upp imorgon. Så hjälper det inte att försöka sova. För du livet påminner mig alltid.
Hej livet, jag bara önskar kan du inte lämna mig ifred. Iallfall med dina dåliga nyheter, att trycka ner mig hela tiden. Och aldrig låta mig få vara mig själv.
Hej livet, vi ses väl igen.
liksom fröet
inuti mig
växte jag för
varje dag
inte ens
orden i din mun
kunde stoppa det
aldrig varit
så mycket
för att
falla
inte var det
skrivet i sten
men så plötsligt
rann det droppar
som jag aldrig
kunde stoppa
överflöd
alltid mörker
alltid svaghet
aldrig tillräcklig
aldrig bättre
alltid den andra
alltid den
som mörkret tar
hjälplös
svag
oklart
chansen som flög
spåren som
suddades ut
jag var redan borta.
Vart är jag på väg, varför känns vägen så lång. Vart är målet, varför är dagarna så långa. Trodde att allt skulle ha svängt redan. Men jag är åter här på ruta ett. När var början, vart är slutet.
Jag lovar att jag trodde, att allt skulle vara okej nu redan. Jag vet inte vad jag saknar, vad jag missar. Men väggarna fortsätter mötas. Sakta försöker jag komma förbi, men sen då när den sista väggen är nådd. Hur tar jag mig då förbi.
Fällde en tår
av tacksamhet
lindade in den
täckte den
vill minnas senare
vet att allting har ett slut
vet att nångång finns vi ej kvar
sen när det blir senare
ska jag ta fram minnet
minnet av den dagen
då något befriades.
senare så kanske kanske vågar jag släppa allt.
En bit av det förflutna.
Jorden har öppnat sin fruktan
hen drar ner människorna
i sitt stora gap
skapar kaos
jag vill be
för alla som lever
i fruktan
för nästa dag
varför
varför
öppnar jorden sig
drar upp kaos
stormar
översvämningar
jordskalv
rädsla
rädsla över nästa dag
men jag
sitter hemma
mig rör det inte
men i hjärtat gör det
känner mig hjälplös
varför.
Ibland tror jag att man bara behöver stanna upp
Ibland tycker jag att världen snurrar för fort
jag får inte båda fötterna på jorden
hinner inte varva ner
andas tänker jag
andas
om det skulle vara så enkelt
så enkelt
så skulle livet gå som en fest
men när livet ibland vänder
när världen snurrar för fort
så måste jag stanna upp
andas
innan jag kan ta nästa dag igen.
Ville tro från början
att världens kant
inte föll iväg
då mitt liv var
som en svartvit fjäder.
Lättsamt iväg
en i mängden
en i kön
flög iväg
som en svartvit fjäder.
Men så kom
det där svarta igen
tog tag i min kropp
slukade mig hel
igen
som en svartvit fjäder.
ville vara fri
ville vara mig
hoppet det flög
som en svartvit fjäder
stannar jag kvar
#tävlingpåpoeter.se
I det gula huset
på en landsidyll
har jag min frihet
Träden som svajar
gräsmattan lyser grön
husknuten vit
mitt sommaridyll
Här känner jag mig hemma
här känner jag frid
här lever jag
just nu och imorgons morgon
Mitt hem.
Inte så enkelt alltid
det där med känslor
som översvämmar
hur ska jag ta en bit
bort
hur ska jag kunna sätta locket på
helt enkelt få de och försvinna
då när mörkret kommer och drar
från alla hörn
hur ska jag se ljuset då igen
när framtidens skugga läggs över mitt liv
inte så enkelt alltid
Helt enkelt.
Kvällens mörker
omsluter byn
dimman stiger ner
på den kala marken
och det sista ljuset
slocknar
vinterns sista snö
ligger fortfarande här och där
snart så
blommar
vårens första blomma.
2.4.2017
Välkommen till min kreativa blogg!
Min andra blogg:
nouw.com/danielaikaheimo
Facebook sida: Daniela I
21/ Daniela/ poesi sedan 2009
På denna blogg hittar ni bl.a poesi, litteratur,böcker
Medverkat i 5 antologier
2012: Världens sista diktsamling
2013: Poesi 10.0
2014: Poesi mot rasism
2015: Make Love Not War
2016: Brev
Instagram: poesifantasten
