I det gula huset

#tävlingpåpoeter.se

I det gula huset
på en landsidyll
har jag min frihet

Träden som svajar
gräsmattan lyser grön
husknuten vit

mitt sommaridyll

Här känner jag mig hemma
här känner jag frid
här lever jag

just nu och imorgons morgon

Mitt hem. 

 

Publicerad 09.05.2017 kl. 19:56

Inte så enkelt alltid

Inte så enkelt alltid
det där med känslor

som översvämmar

hur ska jag ta en bit
bort

hur ska jag kunna sätta locket på
helt enkelt få de och försvinna

då när mörkret kommer och drar
från alla hörn

hur ska jag se ljuset då igen
när framtidens skugga läggs över mitt liv

inte så enkelt alltid

Helt enkelt.

Publicerad 25.04.2017 kl. 19:50

Vårens första blomma

Kvällens mörker
omsluter byn

dimman stiger ner
på den kala marken

och det sista ljuset
slocknar

vinterns sista snö
ligger fortfarande här och där

snart så
blommar

vårens första blomma. 

2.4.2017

Publicerad 02.04.2017 kl. 20:10

När min existens inte kändes till någonting mera

novell 6.2.2017

Det var fredag klockan var runt halv sju när jag låg i min säng. Låg på magen och tittade rakt ner på golvet. Inuti mig kändes det helt tomt. Gårdagen hade flutit på helt bra, tills det åter hade börjat bränna i halsen och jag valde att gå hem tidigare från skolan. Men runt 21 tiden då jag redan låg i sängen och tankarna flöt runt, så brakade liksom allt ihop. Hela veckan som hade gått bara flöt samman. Och jag kunde inte dra den ena tanken ut från den andra.

 

När jag låg i min säng och tittade ner mot golvet så såg jag några dammtussar. Och tänkte så precis så känns det inuti mig. Som att det har samlat en massa grå dammtussar inuti mig, min mage, och min hals. Att jag troligtvis till sist kommer att kvävas av alla de gråa dammtussarna som är inuti mig. Jag drog en suck. Önskade att jag var någon annan. Ville att min existens skulle kännas, att jag skulle vara någon mera. Just nu känns min existens inte till någonting.

 

Jag måste ha somnat till slut. För på morgonen vaknade jag av solen. Klockan var runt åtta. Och jag ville absolut inte stiga upp från sängen. Ville absolut inte börja denna lördag. Ville bara dra mig i sängen hela dagen. Och fundera på min existens. Minuterna flög vidare, jag låg fullt påklädd där i sängen. Mina kläder var skrynkliga, och håret råddigt. Funderade på mina möjligheter för dagen, för morgondagen och nästa vecka. Men inget som jag kom på i stunden kändes viktiga. Jag ville bara dra täcket över huvudet och inte se morgondagen alls.

 

Jag måste stiga upp snart tänkte jag sen, då hade det gått över en timme och jag hade bara legat i sängen hela tiden. Och min mage hade redan börjat kurra. Morgonmål skrek min kropp. Men mitt sinne ville stanna kvar i sängen. Jag drog en stor suck. Nåväl jag måste väl stiga upp då. Gick till badrummet, och såg mig själv i spegeln. Jag såg inte fin ut, speciellt inte med mitt morgon ruffsiga hår och mina skrynkliga kläder efter natten. Inte var jag annars heller något speciellt snygg av mig.

Jag kammade mitt hår iallafall. Funderade om jag skulle byta kläder, men kom fram till att ingen ser väl vad jag har på mig här hemma. Bestämde mig att gå till köket och kolla vad jag ska äta. Gick till köket, mitt gråa lilla kök. Med det runda bordet, en lila stol, och två vita. En ensam halvdöd blomma som stod på bänken. Som hade passerat sina bästa dagar för några dagar sen. Jag gick fram till blomman, tog den och luktade på den en sista gång för att känna den härliga doften. Och slängde den sedan.

 

Nu då tänkte jag morgonmål, gick till kylskåpet som var sådär nästintill tomt. Men margarin och ost hade jag. Tog fram det, satte på kaffe och kollade i skåpet efter bröd. Hade någon kantbit kvar av rågbröd. Tog fram den och bredde ett bröd åt mig.

 

Rummet fylldes av kaffedoft, jag älskade doften av kaffe särskilt på morgonen. Och kände mig lite på bättre humör nu iallafall. När kaffet var klart, tog jag fram min röda mugg. Som var min favoritmugg. Hällde i en kopp kaffe, och slog mig ner på den lila stolen.

 

Jag funderade, och kom på att jag känner mig idag lite som min lila stol, annorlunda än de andra. Jag var den alla tittade på när man kom in i ett rum men inte på ett bra sätt utan på ett dåligt. Jag ville inte ha de blickar jag fick. Allt det där viskandet runt omkring mig, usch nej tänkte jag.

När jag hade druckit upp och ätit mitt bröd. Kollade jag ut genom fönstret. Solen lyste över staden, som annars var mörk och trist. Men just då i den stunden fick jag lite hopp, en liten glimt. Av att allt blir nog bra på något sätt iallafall till slut.

Publicerad 06.02.2017 kl. 20:24

Hjärtat

Hjärtat
som pumpade 
blod ut till alla delar

till benen och 
de små tårna

pulsen som pulserade
din hand mot min
din varma mot min kalla

ditt hjärta mot mitt hjärta
som pumpade 

mitt öra mot din bröstkorg
det rytmiska ljudet
dunk dunk

din mun mot min
vi kändes nästan som ett.

lika ådror,samma hjärta, samma rytm
två som blir en
förälskade


aldrig fallna
inte ens när världen når sitt slut.

Publicerad 15.01.2017 kl. 18:32

Novell: Citymarket

När jag vandrar nerför Gamla stans kullerstenar, går på den smala spången och aktar bilisterna som kör förbi i alldeles för hög fart. Slår det mig att kanske jag ändå hade missat något viktigt. Kliar på mig på näsan som jag alltid gör för jag tror att jag då minns det jag tappat. Men i det här fallet ekar min hjärna tomt.

När jag skymtar Citymarket där nere känner jag mig som hemma igen. För på något sätt fast jag traskat här länge så känns inte Gamla stan riktigt som hemma.

Tar upp telefonen klockan är 15.21. Det har redan börjat skymma det är i början av januari. Och vintern är grå, slaskig.  Man skulle kunna tro att nu borde snön redan lega en meter minst och att det skulle vara kallt. Men när jag började gå hemifrån var det ändå 2 plusgrader. Jaha Finlands vintrar börjar vara skumma tänker jag för mig själv.  När jag stannar vid trafikmärket vid Mannerheimsgatan. Då känner att jag börjar bli blöt i strumporna. Min kvällspromenad börjar ta mot sitt slut, men än har jag en bit kvar hem.

 

Då kommer jag på vad jag hade glömt mjölken är slut hemma. Väntar att det blir grönt, känns som en evighet när man står där vid övergångsstället. Äntligen när det är grönt kan jag känna en liten lättnad.

Går raka vägen till Citymarket, tittar in i Skobox skyltfönster och himlar med ögonen åt priserna. Och vänder till höger in till Citymarket. Går in och är in i vimlet, känns som att alla är och handlar just nu. Kassans köer är långa ,suckar jag för mig själv.Jag skulle ju bara köpa mjölk men måste stå i en evighet sedan i kassan och vänta.

 

Jag går med vana steg framåt till mjölken tar två stycken blåa Valios mjölkar. Och styr mig åt kassan. På vägen dit ser jag blommor, rosor för 5 euro. Hmm, varför inte tänker jag och tar de rosorna som ser finast ut ett par röda. Sedan ställer jag mig i den långa kön, och förstås hamnade jag vid den som är vid godishyllorna. -Suck, suckar högt den här gången börjar bli irriterad jag kom hit för att köpa mjölk, har redan köpt ett par rosor. Och tittar nu på något extra pris på Fazer blå, 2 stycken för 4 euro. Vill låta bli men kan inte hålla mig, och försöker balansera rosorna och mjölken för att få tag på de två chokladplattorna innan jag säger nej det går inte. Och bestämmer mig för att hämta en korg. Så jag genar förbi kön för att få tag på en korg. Sätter i de 2 mjölkarna och rosorna, och går sedan tillbaka till godishyllan för att lägga i de två chokladplattorna. Äntligen tänker jag men än var jag inte förbi kassan. För min lilla färd till en korg hade lett till att kön var längre än den var först. Det var då när jag ville ge upp det är ju helt omöjligt idag att handla. Så jag tog min korg försökte hitta en mindre kö, hittade en närmast som var närmast posten. Gick dit och försökte undvika att se mig omkring för något mera ville jag inte köpa nu.


Nu skulle man ju kunna tro att detta skulle gå snabbt, nu hade jag ju hittat en kortare kö men nej. Där framme var något strul med en kund. Jag blev ännu mera irriterad på den här dagen. Och hoppades att jag inte skulle behöva vänta mera. Jag tog fram telefonen igen som visade 15.52 och hade varit här i flera minuter än jag hade velat. Men nu äntligen började kassan röra på sig och snart var det min tur. Jag lade fram mina varor på bandet, tog en plastpåse. Tog fram min plånbok och när jag sökte den men inte hittade den slog det mig, min plånbok var hemma. Jag tog en djup suck. Efter allt detta hade jag inte ens min plånbok med. Nåja jag bestämde mig för att ta bort snabbt som attan mina saker från bandet, lade korgen på golvet. Och typ rusade framåt för att laga tillbaka chokladplattorna, mjölken och rosorna. När jag gjort det ville jag snabbt hem. Jag halvsprang hem, när jag såg det bekanta huset tog jag en suck av lättnad tog fram mina nycklar öppnade dörren, halvsprang de 3 trapporna upp. Öppnade min dörr och var lättad att komma hem. Men mjölken den blev kvar i butiken.
Publicerad 03.01.2017 kl. 15:35

2017

2016 var fyllt med
känslor

sorg
lycka
glädje

upp och ner

2017
låt mig fylla med nya känslor igen. 

 

nya tag
en ny start.

Publicerad 30.12.2016 kl. 19:36

Läsutmaning

Tänkte tipsa er om Borgå biblioteks läsutmaning, som även jag tänkte delta i. Läsutmaning, är för Finlands 100 års jubileum som är 2017 alltså nästa år. Det är meningen att man ska få bekanta sig med den finländska litteraturen.

Här hittar du listan på böckerna!

Det handlar då om att läsa 25 böcker enligt temat. 

Jag tänkte faktiskt börja med punkt 2 att läsa en bok som en finlandssvensk har skrivit så ska nästa vecka gå till biblioteket och söka Carita Liljendahls bok Skuggor av svek.

Sen har jag då tänkt att varje bok jag har läst ska jag recensera här på bloggen. 

Publicerad 26.12.2016 kl. 22:46

Sketch



Publicerad 13.12.2016 kl. 08:43

Shadows of my life


tystnad


andetag


livet
Publicerad 11.12.2016 kl. 19:21

Bok: Maresi av Maria Turtschaninoff

Jag har just läst ut denna bok Maresi, och jag blev väldigt berörd av denna bok. Man  levde sig in i Maresis liv på klostret hennes dagar där. Ibland tyckte jag att man nästa kunde känna att Maresi andades brevid. Man blev så uppslukad av varje ord som Maria skrivit. Jag har inte läst en sån här bra bok på länge. Inte sedan jag läste Förr eller senare exploderar jag. Jag slukade dem här boken, blev in i berättelsen och ville ha merRekommenderar den åt unga, vuxna eller vem som helst. Den har allt som en bok ska ha, spänning,fantasy,drama och speciellt starka kvinnor. 

Boken handlar då om Maresi som är novis i Röda klostret på ön Menos. Män är förbjudna på ön. Bara kvinnor är tillåtna, och de är kvinnor och flickor som bor och lever där på klostret. Många flickor som Maresi flydde bl.a undan hunger till Röda klostret  Maresi älskar att läsa och ta in kunskap hon läste alltid på kvällarna i Skattkammaren som Maresi kallade det som låg i Kunskapens hus. 

Men en morgon kommer det en ny ung flicka till klostret som heter Jai, hon är på rymmen av sin pappa. 

Alla i Klostret prövas, och en kamp med att rädda Jai och klostret. 

 

 

 
Publicerad 10.12.2016 kl. 21:25

För min eld brinner just nu och här och jag har hela livet framför

När man har för många val och man hamnar inför ett ultimatum men vet inte vilken väg som är rätt. Om det inte vore för dig så skulle jag redan varit förlorat i detta virrvarr. För du står alltid vid min sida. Även fast det brinner inom mig så släcker du inte branden. Du låter den brinna, för det är min egen eld. Du låter mig välja, låter just min eld vara min. Du säger inte åt mig vad jag ska göra eller hur, utan då bara ger mig bitarna till valet. Du gav mig aldrig det där ultimatumet utan lät mig själv välja.

Bland tusen olika dörrar med sina tusen olika historier. Hittade just vi varandra. Du som aldrig skulle släcka min eld, utan du sätter mera bensin i den. Du gör min eld större för varje dag som går. Du är min bensin , just du som gör att jag orkar gå varje dag på denna jord. Och det är just du som tror mig. Därför tror jag att jag kommer till slut att finna den rätta vägen för just mig. Och lag kommer låta det ta den tid det behövs. Huvudsaken är ju till sist ändå att just vi har varandra. Och detta kan ingen i hela världen ta ifrån oss. Just vi som är bensinen och elden som går på jorden och lämnar fotspår efter oss.

Inget vatten ska komma framför oss och förstöra det vi har. 

För min eld brinner just nu och här och jag har hela livet framför. 

Publicerad 20.11.2016 kl. 18:56

blått

blått
jag lovade
såg inget

stilla dansade
framför

lila
och jag 
hade redan
hoppat

orange
du satte
mitt hjärta

i brand

vitt
som en ängels
mjuka hand

svart
och kärleken bara

försvann.

Publicerad 12.11.2016 kl. 22:20

Ska jag titta upp (tanka)

Ska jag titta upp
se på världen helt förstörd
stannade upp såg 

varför lyser den inte
hur ska kärleken vinna.

Publicerad 29.10.2016 kl. 19:44

jorden som brinner varje natt

Vart jag än går
finns förödelse
på jordens alla kanter

ser allas blickar
de där ögonen
som genomborrar
min hud

hjälplösheten
som ligger i någons händer

jorden som brinner varje natt

smärtan som ligger här och där
i alla knutar

det brinner även i våra hemknutar
hjälpen behövs

men hjälplösheten samtidigt
ligger i våra händer.
 
Publicerad 29.10.2016 kl. 19:43

Välkommen till min kreativa blogg!
På ratata bloggar jag redan på:
www.danielai.ratata.fi

Facebook sida: Daniela I

20/ Daniela/ poesi sedan 2009

På denna blogg hittar ni bl.a poesi, litteratur,böcker

Jag kan också göra uppträdanden med poesi
mitt artistnamn: Daniela I

kontakt: elko96@yahoo vid förfrågningar

Medverkat i 5 antologier

2012: Världens sista diktsamling
2013: Poesi 10.0
2014: Poesi mot rasism
2015: Make Love Not War
2016: Brev

Instagram: poesifantasten